Visserligen bor jag i det blåa Stockholm och nästan alla jag känner röstar blått.
Det finns en och annan som tänker lägga sin röst på MP, i tro att lilla MP lyckas lösa alla världens miljöproblem, och så finns det en och annan marxists, men överväldigande majoritet tänker lägga sin röst på Alliansen.
Men om det verkligen är många som gillar sosseriet undrar jag hur dom tänker och varför.
Kan man rösta på dom med gott samvete och verkligen säga att man vill att staten skall ta hand om större delen av ens inkomst och få bestämma över ens liv i större utsträckning.
Kan man verkligen mena att man vill prioritera bidragslinjen framför friheten att lättare få byta jobb och framför allt att lättare bestämma över sitt liv?
I Stockholm är moderaterna det största partiet. Varför kan man inte få samma trend i resten av landet?
Kommer man om fyra år att säga att Sverige blev ett ännu bättre land att leva och arbeta i?
Med handen på hjärtat, fingret vid pannan, fundera ordentligt!
Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin möttes i årets första valduell | SvD
Nej, lösningen är inte fyrkantiga modeller | Ledare | Aftonbladet
Pensioner och sjukförsäkring ledde till debatt – DN.se
”Han låter desperat” | Nyheter | Aftonbladet
Andra bloggar om: politik, Sverige, moderaterna, socialdemokraterna, sossarna, val, valet, valet 2010, röd-gröna, block, blå, blocket, samhället, Stockholm, bidrag, bidragslinjen, arbete, arbetslinjen
Jag tror du har missuppfattat poängen. Det handlar inte om att prioritera bidragslinjen framför den så kallade frihet som du väljer att kalla det. Med frihet att få ”bestämma över sitt liv”, menar du då friheten att exempelvis få välja läkare? Det låter vackert men jag tror inte ett ögonblick att man blir lyckligare av det. Jag har under hela mitt liv känt mig fri. ”Frihet” är bara ett blått slagord som låter bra, likväl det röda ordet ”klyftor”. Se på saken ur andra perspektiv – från båda vinklar.
Jag röstar rött för att jag (utan att vara marxists) tror på empati och hjälpsamhet. Istället för att gräva fram de få som kan jobba – och därmed straffa de andra sjuka, gäller det att hitta bättre arbetsmetoder. Samma sak gäller väl ändå straffen? Vi kommer inte komma någon vart med att höja strafflängden hit och dit. Det gäller även där att hitta kärnan i problemet och på så sätt försöka lösa den, men självklart gör även straffen sin del. Jag tror på högre skatter för att det ska kunna finansieras en bättre skola än den vi har idag, en bättre skola än vad vi hade med den röda regeringen. Ni förstår poängen. Människan är ett flockdjur och jag tror inte på självständighet. Och mer pengar i landets plånbok leder (ganska logiskt) till mer pengar att använda till skola, sjukvård etc. Men jag förstår även er tro. Att privatisera leder till konkurrens och prissänkningar. Självklart kommer det att gynna Sverige. Men det kommer att bli större skillnader mellan klasserna. Jag tror inte på den medmänskligheten. Vill avsluta med att säga att de 350 kronorna extra jag fått i plånboken inte gynnat min frihet alls. Jag har inte ens tänkt på att jag har fått dessa pengar.
Nu blev det lite långt men jag hoppas att du fick svar.
Vänliga hälsningar
Jonas Melin
“Kan man rösta på dom med gott samvete och verkligen säga att man vill att staten skall ta hand om större delen av ens inkomst och få bestämma över ens liv i större utsträckning.”
Vi som röstar lite längre vänsterut har ibland också fokus på andra än oss själva. Jag betalar väldigt gärna höga skatter för att de som inte varit lika lyckligt lottade som jag själv också ska kunna ha de förutsättningar som jag haft.
Tillägg
Man kan säga att jag är född med en hel del frihet att leva mitt liv som jag vill och vill att andra också ska få ta del av den. Jag röstar vänster för att människor är olika och har olika förutsättningar.
Jag är inte så övertygad att det är sånt det handlar om.
Jag har fått smaka på den negativa “centraliseringen” och den är inte bättre för varken befolkningen eller utvecklingen.
Dom som säger att dom röstar lite längre åt vänster kan jag fråga om dom hellre betalar mer istället för att engagera sig själva.
Är ni nattvandrare? Blodgivare? Eller vill ni hellre betala för att anställda skall sköta det?
Är det mer “empatiskt” än om man själv gör det (ja, jag gör det).
Jag håller inte riktigt med. Den rödgröna politiken är mindre empatisk och mindre hjälpsam.
Jag undrar också om ni verkligen tycker att folk skall ha det likadant oavsett hur mycket dom arbetar eller anstränger sig på annat sätt.
Då vet man inte mycket om hur utvecklingen fungerar.
Hela världen är baserad på en belöningssystem och utgår det så har man bara en dvala framför sig där man lever och överlever utan någon som helst ansträngning.
Sånt leder inte framåt och alla eldsjälar släcks.
Jag vill inte leva i ett sånt samhälle.
Min vän flyttade till Florida för ett tag sen.
En vanlig invandrarkille (knegare) med fru och en dotter.
Hans dotter går i skola där. Dom pluggar saker i grundskolan som man kanske ev. läser på gymnasienivå i Sverige. Och deras skatt? Hela 7%!
Sug på den karamellen :)
Visserligen betalar dom skolan extra men inget jämfört med hur mycket vi betalar OAVSETT om vi har barn som går i skolan eller inte.
Vi får se om jag också ändrar status från invandrare till utvandrare efter valet 2010. Hoppas inte men man vet aldrig.
Re: Sakala on 25 januari, 2010 at 1:02 e m
Jo. kanske betalar de bara 7% i skatt där, men vad kostar sjukvårdsförsäkringar osv.?