Ett lyckat sätt att ignorera flera folkgrupper i Sverige

Jag såg idag ett reportage om den misstänkte krigsförbrytaren Karadžić på Aftonbladets TV. Journalisten Angelica Karlsson struntar fullständigt i rätt uttal av namnen som dyker upp i reportaget fast man tydligt kan höra hur det uttalas.

Istället för Karadžić säger hon något förvirrande med hjälp av märkliga ljud jag inte ens kan upprepa och istället för ljudet ć (som uttalas tj som i engelska change) envisas hon med att använda k och att på det sättet döpa om folk. Mila Cicak (uttalas Tsitsak) blev Mila Sisak. Namnet Dabić gång på gång uttalas som Dabik (med ett lång a). Helt sjukt och minst sagt oförskämt utan minsta respekt för sina medmänniskor.

Nu skulle det kanske inte vara problem om det inte bodde FLERA HUNDRA TUSEN i Sverige som ha liknande namn. Hur kan man ignorera flera folkgrupper på det här sättet? Folk i Sverige jag känner som jag antar ignoreras på det sättet brukar kommentera som “dom bryr sig inte vad jag heter”. Vilka “dom”, vill jag undra? Är detta inte en tydlig flaskhals emot en lyckad integration? Angelica Karlsson och hennes lika borde prata med sina medmänniskor här i Sverige om hon inte vill fortsätta misslyckas med “sina” reportage.

Huruvida är Karadžić skyldig eller inte vill jag inte gå in på då jag inte känner till omständigheterna och jag önskar slippa kommentarer som har med hans roll i det hela att göra. Det jag reagerar på är hur Angelica Karlsson uttalar namn som är vanliga bland nya generationer svenskar.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

Leave a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.