Jag frågade specifikt om det där är något man måste beställa eller om det brukar finnas på lagret. – Jodå, svarade expediten, “vi brukar ha det hemma”.
Jag ville svara med att jag är helt ointresserad över vad hon har hemma och var hon bor nånstans men svalde halvsurt och tackade för mig.
Idag var det dags att åka ut och köpa kaklet. Jag åkte tidigare från arbetet (timmen som jag måste arbeta in!), åkte hem för att ta bilen och körde dit genom den värsta timmen i trafiken från Kista. Affären stänger kl. 18:00 när alla andra människor också slutar.
Vad bekvämt för dom.
Vad obekvämt för deras kunder.
Kunden har alltid rätt i ett annat universum. Här är det så att expediter och säljare “bor” i sina affärer alternativt har lager hemma.
Vad gör man som kund?
Så jag valde till slut att beställa varorna (hem till expediten antagligen för att sen frakta dom hem till mig).
En gång frågade jag en kille om det kanske lönar sig att fråga andra kollegor i affärer. Någon av dom kanske har det hemma.
Enligt mig borde det rätta uttrycket vara: VI har det inte i butiken. Annars kan man tro att han äger affären och att det inte finns andra där.
Men jag kanske inte tillhör dumskallarna så jag kan inte bestämma i den frågan.
Andra bloggar om: språk, språkbruk, säljare, affärer, affären, svenska, kakel, badrum, renoverin, köp, handel, handeln, butik, butiker, kund